Julgatsöppning
Hah en sjukt roli dag ida :) int ens skolan kändes extra jobbig. Efter att ha märkt att mitt tre sidors arbete va fyra o en halv sida va min motivation oppe igen. Sedan kollade vi en film om en 16 årig gravid tjej. O ja fick sån babyfeber som vanligt. Men före ja fortsätter me denhär linjen måste ja be om förlåtelse för en sak. Ja blogga inte i går, men de har sin orsak.
Oftast bloggar ja varje dag för ja blir lixom sådä halvt störd på alla som normalt bloggar varje dag o så ska ja läsa deras blogg (detta e oftast bara de som ingår i min dagliga bloggkoll) o så ha dom itn blogga ida. Men igår kunde ja inte. Eller de va för ert egna bästa som ja inte skrev. Ja började först med att skriva mitt arbete o sen va de dags för att laga karkki. Det var då det for iväg, karkkin brände sig i bottnet ja stred med mamma och blev sur på allt o alla. Sen gick ja ut o gå o kom hem 12. Såg och kände mig så hemsk att ja inte orkkade skriva någon blogg ja bara lät allt vara och gick o sov.
Så de hadde sin orsak. Men tillbaka till ida. Det har vekligen varit en rolig dag. Och även fast mina påsor under ögonen kallade mig tillbaka till säng ida morse e ja så glad att ja bestämde mig för att sticka till skolan. Efter skolan va de betel o sellofan som gällde. Alltså att packa in godis, vinster o pepparkakor. Efter ungefär en kvart av försäljning märker vi att pepparkakshusen e kvar i betel. Tur så e de nära o de va ba att springa tillbax ett varv. Lotterna gick fort o redan halv 6 hadd vi varenda en lott såld. Haha o så träffa ja oväntade människor o gunvor van en ipod. En roli kväll me roliga människor. O ja korven de va liiite åtgång på den.
De va väl ganska långt dagens händelser i ett nötskal.
Tycker så om sånthäran tycker de e kul att ordna. De e såkallad organiserad kaos. Vet om att de blir helt kaotiskt imellan men de e imellan så de blir man kan int så myki för de. Int åtminstone när man ska paketera en massa på en kort tid.
Imoron e de väl lilla jul. Lite konstigt, vart ha ett heöt år igen försvunni. Ja säger det nu såhär till lillajul för att ja kommer ihåg förra årets lillajul väldigt bra. Och det känns verkligen inte som ett år sen. Känns på sätt o vis som ja ännu skulle stå på samma stälel som då även om ja vet att ja inte gör det. Det är mycket som har förändrats men mycket är ännu det samma. Nya vänner har kommit gamla har gått. O kvar står allt det gamla som försöker anpassa sig med det nya. Det känns som om min framtid stöter bort min bakgrund. Jag hatar när ens bakgrund lämnar är i en. Även fast man vill lämna allt bakom sig, finns det ändå något lite som vill påminna dig om det, varevigaste gång det finns något som ens lite påminner om det. Och nej alla ja menar inte mina expojkvänner eller dylikt ja mennar i den stora allmänheten. Imellan råddar allt bara till packan o de e dags att börja på nytt. Allt om igen.
Ha han blivi bög för ja så honom me en kar här om dan.
Bara såå älskar männsikor som uppmuntrar min dag o kan det. Det är inte alla men ni finns ;)
känner mig skadeglad när ja säger dehä men den som sa dehä e så en sån männsika :))
